Onsdag 20 augusti – ”Prästmöte”

Jag vill börja med att tipsa er om en sak. Skulle ni befinna er i Afrika och ska åka på prästmöte där du vet att ni kommer att åka runt på olika ställen och kolla läget, så ladda batteriet i kameran innan. Slut på tipset.

Idag var det dags för ett ”Prästmöte” på den franska campen Kossei som ligger nån kilometer från vår camp. I landet finns ett antal präster som på olika sätt har kontakt med militären. Vi är några präster som tillhör EUFOR och det finns vissa missionärer som hjälper till ibland och så har vi de präster som tillhör de franska trupperna som är stationerade i Tchad över tiden. Dessutom hade vi idag med en prästrepresentant från ANT, de tchadiska styrkorna.

Dagen började på Kossei med att vi satt ner och drack kaffe och mest fick en bild av vem alla var. Kort därefter fick vi besöka flygbasen och fick en rundvandring och förevisning av de franska flygplanen Mirage. Fransmännen har ett antal sådana plan stationerade här i Tchad för flygspaning och flygunderstöd. De används för att t.ex. spåra rörelser bland rebeller med mera. Det är inte några som ingår i EUFOR utan är främst för de reguljära franska trupperna som är stationerade här.

Efter detta bar det av på stan… Vi åkte runt i stora delar av N’Djamena och besökte olika ställen Thibaut är en missionär som varit här i Tchad i 7 år och han var vår ”guide”. N’Djamena är huvudstaden i Tchad och har ca 1 miljon invånare. Ca 45% är kristna, ca 45% muslimer och resten har någon form av naturreligion.

Vi besökte en vårdcentral som drivs av nunnor (som alltid i afrikanska länder känns det som) och här tog man emot ca 80 barn och 40 vuxna varje dag för konsultation. Man hade också en mottagning där man kontrollerade blivande mammor så att de mådde bra. Det fanns möjlighet att vaccinera sig, ta prover med mera här. Varje besök kostade ca 300 CFA, vilket motsvarar ca 5 kr. Vi fick se förlossningssalen och jag kan säga er att den såg inte ut som de som jag sett på TV3’s ”Sjukhuset”. En enkel brits klädd i galon och sen fanns där några hinkar och trasor där. That’s it. Föreståndarinnan sa att oftast så föder kvinnorna hemma på natten. Jaha, tänkte jag, kan man välja det. Jag frågade igen vad hon menade, men det var visst så att majoriteten av alla förlossningar skedde hemma på natten här i Tchad. (Hur är det i resten av världen?!?) På vårdcentralen hade man idag på ca 1 timme upptäckt 8 nya fall av malaria på bara barn. Det är ett jätteproblem här och alla tropiska sjukdomar och parasiter tar hårt på människorna och särskilt barnen.

Efter det här besöket så besökte vi Thibaut’s ”kyrka” som var en stor öppen plats med små cementblock som utgjorde bänkarna. Det fanns många små samlingsställen där alla gudstjänster började med att evangeliet lästes på olika lokala språk. När sen det var dags för mässan samlades alla vid den stora samlingsplatsen och då kom processionen och mässa firades. Imponerande att tänka sig hur det fungerar…

Efter flera turer på olika skumma ställen i stan så återvänd vi till Kossei för att äta lunch. Vi fick äta tillsammans med översten som är chef för de franska trupperna. Det var en 4:a rätters lunch och vi serverades vid bordet. Ingen jätteimponerande  mat, men hela grejen var lite surrealistisk. Efter en siesta så samlades vi igen för att dela erfarenheter och berätta hur vi jobbar på respektive ställe. En mycket rolig och givande dag, som hade blivit intressantare att berätta om i fall jag hade haft batteri i kameran och hade kunnat ta bilder…

Det är intressant att möta människor från andra länder och människor som jobbar som missionärer. De har ett helt annat perspektiv och en annan inställning. Ibland vet jag inte om jag tycker att det är helt bra, men intressant är det. Det finns mycket kunskap som t.ex. EUFOR borde tagit tillvara bättre. Jag blir också fascinerad av hur mina katolska kollegor resonerar. ”Vi firar mässa varje dag och det är det viktiga.” De kan inte vara borta mer än någon dag utan att det behövs vikarie som kan fira mässa i deras ställe. Sen jobbar de med en del humanitära projekt (vilket vi i EUFOR är förbjudna att göra). Det finns inte i deras värld att som jag gå in och vara tjänsteförrättande personalchef. Det finns för och nackdelar med båda sätten att vara präst, men skillnad är det.

En rolig sak är att den irländske prästen ska åka hem och ersätts av Robert, en irländsk präst som jag jobbade med i Liberia i tre månader. Det ska bli riktigt roligt att träffa honom igen. Irländarna är generellt bra och mycket trevliga och Jerry ,deras präst, var inget undantag. Rolig och mycket pratsam.

Nästa projekt blir att försöka få till ett besök på SOS Barnbyar här i N’Djamena. Mer om det längre fram.