Vi samlades runt lunch för att gå igenom vad som skulle hända denna avresedag. Lite inlåsning av civila kläder som vi hämtar ut när vi kommer hem i oktober så vi har något att åka hem i. Vi skulle naturligtvis hämta ut vapen och se till att handbagaget var packat och klart.
Det blev några timmars väntan innan bussen tog oss till Västerås flygplats där planet som skulle ta oss till Tchad stod redo. Vi lyfte utan problem och fick en riktigt god middag på flygplanet. Var faktiskt helt imponerad. 
Vi mellanlandade för att tanka och det tog ganska lång tid. Det var en som sa till mig: ”Pastorn kan inte du fixa ett mirakel?” Svaret blev: ”Naturligtvis!” Precis då stänger man dörrarna och gör klart för start. Vi lyfte igen, men 20 minuter efter start tittar en kollega ut och ser att soluppgången är på ”fel” sida. Vi är alltså på väg tillbaka… Vi landar igen och hela brandstyrkan stod utplacerad. Det hade varit ett tekniskt fel på planet… Vi blev stående ca 3 timmar (tor jag men det var lite sömnigt så jag är inte helt säker). Killen som bad om ett mirakel sa: ”Det var inte detta jag menade!” Jag svarade: ”Så går det när man väcker Gud mitt i natten!” Sen lyfte vi med destination N’Djamena, Tchads huvudstad. Vi landade på förmiddagen lagom reströtta och möttes av ett behagligt varmt land.
