Tidigare har jag här på bloggen skrivit om Humanisterna och deras webbplats www.gudfinnsnoginte.se. Jag tycker det är synd att man tillåtit att begreppet humanism har kapats. Begreppet humanism definieras enligt NE så här:
humanism, som historisk företeelse vanligen i bestämd form, humanismen. Humanismen uppstod på 1300-talet i Norditaliens stadsstater. För humanisterna var retorik, grammatik, poesi, historia och moralfilosofi det viktigaste, och man satte den antika kulturen som ideal samtidigt som man kritiserade skolastiken bl.a. för dess otillgänglighet. Som allmän etisk princip betonar humanismen människans okränkbarhet och vikten av efterlevnad av mänskliga rättigheter.
Källa: NE på nätet
Den stora frågan är vad det i begreppet humanism är som inte går ihop med t.ex. kristendomen? Alla rörelser och riktningar uppstår inte i ett vakum, utan står i kontrast till något annat oaftast. Humanismen var som sagt ett svar på skolastiken och som jag tolkar det ett ganska stelt och strikt system där den människan kanske kom bort eller i kläm. (OBS detta är min förenklade tolkning)
Vart vill jag då komma med detta? Jo, jag har inga problem med kritik av religion. Jag har inga problem med varken hinduer, muslimer, kristna eller andra religiösa riktningar i världen. Det jag har ett problem med är förenklingar av tillvaron och extremism och fanatism. Extremister finns i alla läger och tyvärr verkar många av de humanister som framträder på tv vara det också. I intervjuer jag hört så förenklar man tillvaron och tillskriver ALLA religiösa människor värden och attribut som inte alls stämmer med verkligheten. Det som humanisterna pratar om finns runt om i världen, men inte överallt och i så stor omfattning som de vill ge sken av. Denna förenkling av verkligheten gör mig orolig och bekymrad om den inte får bemötas på ett sunt sätt.
Jonas Gardell skriver i sin bok ”Om Jesus” många kloka saker och i ett tidigare inlägg har jag tagit upp boken. Bland annat skriver Gardell så här i sin bok:
Att tro handlar alltså om att lita på Guds förmåga, att lita på att Gud kan göra det omöjliga. Däremot handlar det inte om huruvida Gud finns eller inte. Det gör han oavsett om vi vill det eller inte.
Nu påstår jag alltså: egentligen är Gud lika lite som på Jesu tid något att tro på eller inte tro på. Gud är något man förnimmer och erfar eller inte.
Gud är inte ett förslag.
Han är inte ett tankeexperiment eller tankekomplex att ta ställning till, utan en kraftkälla som finns i dig vare sig du vill eller inte, men som du kan öva dig i att vara i kontakt med.[...] Du kan också låta bli att söka Gud. Han upphör därmed inte att finnas.
Dessa ord tycker jag är så förlösande och sanna att jag bara kan säga: Amen! Gud är inte ett förslag. Hur bra som helst tycker jag. Om vi hade kunnat mötas i det som förenar oss istället för det som skiljer oss åt, så hade världen troligen sett annorlunda ut. Jag tror att jag i ett samtal med humanisterna hade kunnat skriva under på ganska mycket som de påstår och hävdar. Det är klart att vi ska ha en skola som undervisar om vetenskapen och dess rön och framsteg när det t.ex. gäller skapelsen. Bibeln är ingen historiebok med fakta som vi likt NE kan slå upp i och få vetenskapliga bevis och fakta. Vi hade säkert också varit överens om att extremism i olika former, vare sig det gäller fotbollshulliganer eller religiösa självmordbombare, inte är bra för vår värld. Det gäller att se våra likheter och vara öppna för att vi kan tro olika och ändå vilja det bästa för våra medmänniskor.
Till sist så vill jag återigen citera Jonas Gardell som i sin bok skickar med oss en välsignelse och uppmaning:
Jesus talar till oss och säger: Du är älskad. Du är förlåten. Du är frikänd. Därför skall du älska. Därför skall du förlåta. Därför skall du frikänna. Var fullkomlig liksom Gud är fullkomlig. Imitera Gud!
{ 6 kommentarer… läs dem nedan eller lägg till en }
Gud behöver ju inte försvaras egentligen. Vi faller lätt in i det när vi blir attackerade. Vi försvarar kyrkan, men hamnar lätt i att försvara Guds existens.
Många ateister argumenterar utifrån att kyrkan gjort så mycket ont – alltså är kristendomen ond – därmed fel – och då finns inte gud.
Men utgångspunkten för oss är ju att Gud finns. Att kyrkan varit inblandad i otyg hör ihop med att människan är fallen och att denna världen är brusten. Och visar ju bara tydligt varför Gud måste bli människa…
Men diskussionen hamnar i lämpligheten av religion… egentligen en icke-diskussion.
Kyrkan behöver på många plan be om ursäkt och börja om på nytt, precis som det budskap kyrkan vill förmedla. Det finns hopp om en ny början. Men som du skriver så behöver inte Gud försvaras.
Länkade till dig och utvecklade diskussionen… oj, vad kommentarer det blev…
Jag såg det. Tack för länken!
Ja, snacka om många kommentarer… Ett ämne som berör och upprör.
nej, Gud behöver inte försvaras av någon som tror, det viktigaste är att man är bekväm med sin tro och minimerar lidandet runtomkring. MEN när gud ska tolkas, beskrivas och ges mänskliga egenskaper i t. ex. samhällsdebatten, då blir det knepigare. Om t.ex vetenskapen inte har några instrument för att studera eller upptäcka gud (vilket de flesta inom vetenskap och teologi skulle medge), hur kan vi lita på att det finns vissa personer som kan anses ha mer eller mindre kunskap om hur gud vill att människor ska leva?
mest en fråga för den som vill ta reda på grunden i tillvaron på jorden.
Jesper, för övrigt har du en skön blogg, fortsätt då!
Kul att du hittat hit Robert och tack för positiv feedback!
Håller helt med dig att det är i tolkning och beskrivning som problemet ligger. Poängen är att vi inte kan lita på att vissa personer har mer kunskap om Gud än andra. Det är när vi tillskriver människor gudomliga egenskaper som det blir farligt, trångsynt och extremistiskt. Jag har ingen lösning på problemet, men tror på dialog och öppenhet och sedan tror jag det blir kanon.
{ 1 trackback }